lördag 13 maj 2017

Klockor, Vikingafälla och nygammal stöld



Kaplans säljer kvalitetsur med tillbehör på lördag den 13 maj. Det är alltid roligt att beskåda ovanliga och/eller märkliga tidsvisande smycken. Handledsur är ju det mest smyckesliknande vi män bär.

Tid är pengar hos Georgios Batselas på Kaplans
Den pågående visningen ger ett ett brett spektrum från japanska quartsur värderade från någon tusenlapp upp till mekaniska schweiziska mästerverk ropade för ett par hundra tusen kronor. Förvisso finns också några damur med för ordningens skull, men genusdiskussionen är bortrationaliserad i klocksammanhang. Damklockor är allt annat än eftertraktade och har hitintills därför generellt varit mycket dåliga investeringar. Även kvinnor föredrar nämligen större ur idag (läs herrur).


Ett par föremål hade redan under VIP-visningen (onsdag kväll, 10 maj)  stuckit iväg i budgivningen. Bland annat utrop Nr 1, en vacker Omega Speedmaster från 1960 med brunaktig tavla, läderband och kaliber 321; en "Lollipop", så benämnd tack vare sekundvisarens utformning. Utrop satt till 120.000 kronor, redan uppe i 410.000. Klubban klubbades för 810.000 kronor.


En större överraskning torde Universalen, nr 12, vara; modellbeskrivning "Geneve, Compax, Oversize, Kaliber 292". En riktig best, nämligen 46 mm i diameter, för sin tid verkligen Oversize, och sannolikt tillverkad för en pilot som behövde se ordentligt och snabbt på stor urtavla.

Tillverkningsåret ligger runt Andra världskrigets slutår, 1945. Just det ja, utropet har satts till 27.000 kronor. Den är i skrivande stund uppbjuden till en quickstep; 360.000 kronor. Kaplans hittade flera liknande försäljningar av ifrågavarande modell med vit urtavla. Däremot lyckades man inte hitta en enda referens på någon med svart urtavla. Detta triggar klockhannarna att ta fram de tjockaste av läder och utföra förunderliga ritualer inför budpodiet på lördag. Att sedan Kaplans av tradition och vunnen hävd har alldeles för låga värderingar/utrop är något jag ifrågasatt i många år. Men som sagt, det triggar... Universalen klubbades för 380.000 kronor.
__________________________________________________________________


En äkta Viking(?)
Antikmonologen besökte Stockholmarnas senaste tillskott på Museihimlen, VIKINGALIV, häromveckan, enligt utsago "-A TRUE ADVENTURE". Med mig på cykeln ut hade jag min sjuåring.

Historiska Museet behöver dock inte oroas över eventuell konkurrens. Trots att man lyckats uppbringa Professor Dick Harrison -känd från TV- att mässande likt en predikant eller säljare på TV-skärm uttala sig om det oriktiga i att avbilda vikingahjälmar med horn uppå och dessutom ha fått honom att säga "vi" om Vikingaliv-"museet", för att tillskänka substans, så faller "Museet" platt. Platt och utspätt som en grynkaka i ösregn på Birka.

Dick Harrison. Foto: Wikipedia.
Kalla mig konservativ, men jag tycker att ett "Museum" per definition ska ha sin grund i samlingar av någon kulturbärande företeelse. Allt, och tro mig, det är inte mycket, i Vikingaliv utgörs av nytillverkade föremål så som stockar, luckor och delar av mer eller mindre fantasifullt utförda "vikinga-föremål".

Fel av mig! En artefakt har man faktiskt ställt ut i glasskåp med skylt och ägarreferens. Ett enda föremål i ett helt "Museum" -som faktiskt kommer från Vikingatid. Vad är det då? Jo, en liten ansamling av fekalier. Eller som det också heter: hundskit. Det rör sig om en ytterst liten hög. Fast man insinuerar att det faktiskt kan vara från människa. Möjligen. Och man tackar Sigtuna Museum som ställt upp med utlånet. Undrar om man har försäkrat inlånet ordentligt? Det stjäls ju så mycket på museer nuförtiden.


Felaktiga fekalier. Dessa fotograferades på Södermalm den 12 maj. Antikmonologen blev perplex vid beöket hos Vikingaliv och fotograferade aldrig deras bajskorvar. Södermalmsfekalierna är -troligen- från hund. Men de KAN var från människa.


Ingenting i detta "Museum" imponerar på undertecknad. Sjuåringen tyckte att tio-minuters tågtur med berg- och dalbanevagn (utseendemässigt i alla fall) i källaren var spännande. Där får man följa med i en vikingafamiljs (irr-)färder ner genom kontinenten. Vi blev varnade för att den kunde skrämma barn ordentligt. Ve och fasa! Det gjorde den dock inte.

Måltiden har landat i en rymdkapsel!(?)

Detta "museum" är en horrör och att Harrison ställt upp med Professors namn och akademisk svett gör ont att notera. "Museet" är  toppmodernt och inrymt i ett gammalt båtvarv, gissar jag. Ett barn av sin tid, alltså 2000-talet. Absolut-museet (Spritmuseum kallar en del det) och Abba-museet som omger Vikingaliv är barn i samma anda. Det ABBA-museet lyckats med, att hysa stor samling av genuin ABBA-memorabilia och spännande interaktivitet för besökarna, har inte Sprit-museum mer än snuddat vid och Vikingaliv då? De spelar inte ens i gärsgårdsserien i sammanhanget. Ett genomkommersiellt mumbo jumbo hopkokat av sju gubbar som vill tjäna stålar.

Kalla det vad ni vill, men inte Museum. Snarare är det en förevändning för en presentshop, restaurang och en turistfälla utan dess like. Nota bene; I tider som hajpar allt vad vikingar heter, inte minst internationellt.

Min kärlek till Arkeologin gick kraftigt på grund på Djurgården. Ett av svensk arkeologis största namn, Oscar Montelius, borde rotera likt en elektrisk visp i sin gravdöse i Solna, i ren upprördhet.

Konstant surrande ljud av en gigantisk elvisp i Solna... Foto: Wikipedia
Det enda roliga på "museet" är att den viking som man "återskapat" i "utställningen ser ut som en av de sju grundarnas dubbelgångare. Med eller utan krull.

Äkta Vikings tvillingbror(?)

I stället för "A true adventure", vore denna devis mer korrekt:

Vikingaliv-
A JOINT VENTURE

______________________________________________________________


Auctionet, som har diskuterats i de senaste Antikmonologerna(AM), äger inte bara Crafoords Auktioner i Lund. Man har även "intressen" i Kolonn Auktioner i Sundbyberg, enligt info från flera trogna läsare av AM.

Jag ringde upp Kolonn den 11 maj. En trevlig tjej vid namn Charlotte svarade och jag presenterade mig med namn. Efter att ha nämnt AM frågade jag Charlotte vem som äger Kolonn. Hon ursäktade sig och ville fråga någon om detta, eftersom hon inte var så gammal i företaget. En liten stund senare fick jag veta att auktionshuset ägs av tre parter och att "Auctionet har ett visst ägarintresse". Precis hur stort ville Charlotte inte kommentera.

Vad är Auctionets syfte med att äga delar i/ eller hela auktionshus, som utgör del av deras nätverk? Hur särbehandlas de auktionshus som ägs -helt eller delvis- av Auctionet. För det torde vara ofrånkomligt och oundvikligt att särbehandling äger rum. Är det ultimata målet för samtliga Auctionet-anslutna auktionshus att ägas av Auctionet? Är Auctionets devis lik Lauritz att ha ett auktionshus i varje "IKEA-stad"? Exakt hur många auktionshus har Auctionet ägarintressen i? Varför nämner Auctionet inget om alla ovanstående tveksamheter på sin hemsida? Formuleringarna som Antikmonologen tog upp härförleden är fortsatt oförändrade. Auctionet sitter fortsatt på bra många stolar samtidigt.

Par i styrelseordförandeskap. Hos både Auctionet OCH Kolonn.
En googling ger vid handen att Niklas Söderholm är VD och Styrelseordförande i Auctionet, tillika Styrelseordförande i Kolonn. Ägarbilden är svårgreppbar och frågorna som dyker upp är onekligen många.
_________________________________________________________________



En av Auctionets tidigare skyddslingar, Z-Point Auktioners hemsida ligger för övrigt fortfarande nere för underhåll. (Så har det varit i många månader. Måste vara en rejäl rundsmörjning på gång! Z-Points låtsaspappa Auctionata har dessutom tvingats kasta in handduken och är försatta i konkurs. Möjligen (ytterligare?) en anledning för Auctionets finansiärer att vässa armbågarna och gå till banken med mössan i hand (igen)?

Likt norska fjordpapegojan numera utdöd företeelse.

-------------------------------------------------------------------------------------



Under fredagen (12 maj) skriver Maria Berkmo på Helsingborgs Dagblad (HD) om tråkigheter vidrörande stulna föremål från Höganäs Museum (låst artikel). "Känd nätauktionsfirma sålde keramik som stulits på Höganäs Museum (HM). Axel Saltopjäsen stals på Höganäs museum och gick på auktion för nära 100 000 kronor – trots det får samma auktionsfirma fortsätta hålla i den stora keramikauktionen".

Antikmonologen har skrivit extensivt om denna antik-skandal. Redan då (november 2016) kunde kopplingar till Peter Norén (Grödinge Antik) beläggas. HD skriver:  

"Den här vasen gick för nästan 100 000 kronor när den såldes på auktion. Höganäs museum upptäckte efteråt att den i själva verken var stulen och har förgäves försökt få kompensation. 

Det var under förra året som Höganäs museum skakades av beskedet att man utsatts för stöld. Polisen hörde av sig sedan man hittade keramik som misstänktes vara stulen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Och när museet kontrollerade sina samlingar visade det sig att man saknade sju föremål. Efter polisutredningen har en man i dömts för grovt häleri, men inte för något av de föremål som stals från Höganäs museum. Bevisen räckte inte till och utredningen lades ner. Tre av föremålen, bland annat en pjäs av Patrick Nordström, har Höganäs museum fått tillbaka. Fortfarande saknar man fyra föremål. Ett av dessa är en vas som den danske keramikern Axel Salto gjort. Vasen auktionerades ut redan 2015 och såldes av auktionsfirman Lauritz.com via Stockholms auktionsverk redan 2015. Från Höganäs museums sida har man försökt få hjälp av Lauritz att spåra pjäsen och även krävt kompensation. Men det har blivit tummen ner. – Vi vet att den är såld till en dansk köpare. Men eftersom polisen har lagt ner det hela så gör inte Lauritz något, säger Ami Kinell, ordförande för Höganäs museum. Hon är mycket besviken över utfallet. – Jag tycker att vi borde ha fått kompensation för detta. Lauritz svarar i mejl att man har en tydlig policy för hur man ska hantera stöldgods. Men man hänvisar också till att åklagaren lagt ner förundersökningen om Saltovasen. 



"Om polisen inte finner orsak att driva ärendet så kan inte vi med utgångspunkt från datasäkerhet leverera upplysningar om köpare och inte heller konfiskera varan, skriver Mette Jessen, konceptchef på Lauritz. Hon skriver också att om polisen av någon anledningen skulle återuppta utredningen så kan Lauritz agera. Även museets försäkringsbolag har sagt nej till att betala ut ersättning. Keramikhärvan har dock fått konsekvenser för museet. Inom kort drar man igång ett projekt med DNA-märkning av delar av museets stora samlingar. – Vi har ju en del praktverk och de mest värdefulla ska vi nu DNA-märka, säger Ami Kinell. Varje sommar håller just Lauritz i den stora keramikauktionen på Höganäs museum. Trots händelsen med Saltovasen får auktionsfirman fortsatt förtroende även i år. Ami Kinell är kluven inför detta. – Det är ett dilemma, men det blir troligen sista gången vi har den stora keramikauktionen. Hela styrelsen är med på det så det är bara att bita i det sura äpplet".

Ovanstående är en skandal utan dess like. Att polisen lagt ned utredningar i brist på bevis är väl mer ett tecken i tiden, än faktisk brist på bevis. Anderssonskans Kalle -eller undertecknad- hade kunnat lägga fram en beviskedja som skulle övertyga vilken normalt funtad Domstol som helst om Noréns skuld, även vad anbelangar stölderna av ett flertal föremål från Höganäs Museum; (Där Norén gästspelat som Utställningscurator). Att Lauritz sticker näsan i vädret och högfärdigt avspisar Höganäs Museum på grund av att Polisen lagt ned utredningen- är horribelt. Lauritz borde visa god vilja mot HM och ersätta dem. Men juridik är juridik, så Åklagare/Polis måste förstås ta upp utredningen igen, för att rättvisan ska kunna få ha sin gång. Att Höganäs Museum trots hela denna skandalaffär, väljer att genomföra keramikauktionen i sommar tillsammans Med Helsingborgs Auktionsverk, som ägs av Lauritz, är absolut häpnadsväckande. För att inte säga osmakligt.




_____________________________________________________________

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dick_Harrison
http://www.hd.se/2017-05-12/auktionsfirma-salde-keramik-som-stulits-i-hoganas?utm_source=fb&utm_term=c3511e7d-6071-4c8e-84a9-cb47c48a5587&utm_medium=list-bottom&utm_campaign=ushares

onsdag 12 april 2017

Ivan Jelineks utomjordiska skulpturer och mångstolssittande Bukowskis och Auctionet

Om ni har möjlighet så rekommenderar Antikmonologen ett besök på klassiska kulturcentrumet Blås & Knåda (B&K) på Hornsgatan i Stockholm. Ta med er alla de där äldre sedlarna ni har i madrassen också, för chansen att ni drabbas av samma vill-ha-känsla som undertecknad är överhängande. Har ni inte möjlighet att gå så se till att skaffa er det! Nedanstående är en utställning av sprängstoffskaraktär.

Barnvänlig skulptur

Tjecken Ivan Jelinek, född 1951, är keramikern bakom verken som framkallar ha-begäret och föremålen i fråga är svårt odefinierbara. Tänk er Salvador Dali få ihop det med Hergé och att det hela utspelas i en Star-Wars-bar. Doppa därefter allt i guld och silver och polera hårt och sprinkla rejält med Socker-Conny. Resultatet blir en grupp kaxiga in-your-face-föremål som tar mer plats än någon keramik jag sett tidigare.


Utställningen provocerar. Jag vill ta i och slå på sakerna för att söka utröna vilka material det rör sig om. Som vore det den mest självklara sak så låg jag plötsligt där på rygg (undrar vad medföljande svärfar tänkte?), mitt i utställningsrummet och granskade underredet på något som påminde om det som gemene man kallar "bord". Högbränt porslin av vitaste kvalité dominerar materialvalet. Övrigt förekommande är vitmetall, polerat stål(?), mässing, gummi, sten med mera. Allt i synnerligen tankeprovocerande, tillika utpräglat oheliga giftermål.

Skulpturskur

Jelinek med kanna.

Minimalistiska stylister och utpräglade vänner av japansk minimalism göre sig icke besvär. Detta är så långt ifrån less-is-more och minimalism man kan komma. Å andra sidan behöver det ena inte nödvändigtvis utesluta det andra.

Finfika på g?

Mohawk pot.

Ansvarig konsthantverksinskaffare på Nationalmuseum (NM) borde få det riktigt hett om öronen om inte åtminstone ett par av dessa i sanning fantastiska föremål finns till beskådande när det nya Nationalmuseum öppnas. Jelinek deltog i en grupputställning på B&K 2014, men detta är vad Antikmonologen erfar hans första svenska separatutställning. Redan då (2014) var NM framsynta och köpte en av Jelineks pjäser.

Kritiska blickar och leenden. Jelinek i ett nötskal.

En utställning skickligt placerad i sin samtid. När USA:s president presenterar alternativa fakta presenterar B&K alternativa tolkningar av klassiska former i denna praktfulla skulpturutställning packad med humor och minutiös hantverksskicklighet.

Utställningen som kan liknas vid porr för skulpturälskare pågår den 1-26 april på Blås & Knåda på Hornsgatspuckeln i Stockholm.

 (Samtliga foton: Antikmonologen)

----------------------------------------------------------------------


För några veckor sedan damp ett mail ner från Bukowskis. I detta mail sälj-pitchades "Limiterad upplaga av specifik stol i tio unika utföranden" mycket hårt. Tio olika designer för mellan 17.000-22.000 kronor per "unik" stol. En av dem är redan markerad som slutsåld. Ganska basalt formulerad köppsykologi.


Budskapet att Bukowskis samarbetar med företaget Norrgavel och att stolarna är "unika" och alldeles fantastiska blir svårt att ta till sig. Detta på grund av att Bukowskis är (snarare borde vara) ett auktionshus, en kommissionär, som ska förmedla det en kommittent lämnar in till försäljning. Nu ska plötsligt Bukowskis sälja "unika" stolar "med fokus på kvalitet och hållbar design" etcetera...

Hur kommer dessa fantastiska "unika" hårt säljpitchade stolar att säljas om -låt oss säga- fem års tid av exempelvis auktionshuset Bukowskis. Ska katalogiseringen då inbegripa termer som "unika" och säljpitchas lika hårt som idag? Hur kommer personalen på -låt oss säga Bukowskis Market- att lägga värderingsnivån då, -om fem år? Kommer Lisa eller Kalle på Bukowskis Market att få bannor från Bukowskis huvudkontor för att hon/han satt 4.000 kr i utrop år 2022 på en stol som kostade 20.000 kronor år 2017? Eftersom de då inte håller "värdet uppe" på något som Bukowskis de facto satsat pengar i?

Idag säljer auktionshuset Bukowskis dessa "unika" stolar i limited edition för runt 20.000 kronor styck. Hur många ingår i varje limiterad upplaga? Kan/bör/får man överhuvud taget använda ordet unik om det finns fler än ett exemplar?


Enligt Antikmonologens förmenande så sitter Bukowskis på två stolar, eller möjligen tio. Under alla omständigheter ett högst dubiöst förfarande som jag i sin förlängning anser blir oetisk.

------------------------------------------------------------------------




A´propos oetiskt så meddelade Auctionet den 11 april att man förvärvat Auktionshuset Crafoords i Lund. Unge herr Bexhed, Uppsala Auktionskammare, säljer till Auctionet och säger om försäljningen: Vi är mycket glada över att kunna lämna över stafettpinnen till Auctionet.com. Auktionsbranschens stafettpinne är alltså epitetet för dagen, Crafoord.

Auctionets garanti den 12 april 2017. Crafoord måste väl nu få kallas "särskilt utvalt"? Antikmonologen har diskuterat flagranta problem med ett par av Auctionets särskilt utvalda auktionshus. Se exempelvis krönikor om Z-Point Auktioner och Auktionisten. Vidfogade Guarantee har haltat betänkligt.
Hur tänker man på Auctionet när man köper ett auktionshus? Och framför allt; hur tänker alla de auktionshus som redan är med under Auctionets flagg när Auctionet plötsligt shoppar auktionshus? Hur stabilt känns detta exempelvis för de övriga skånska auktionshusen som redan är anslutna till Auctionet? Frågorna hopas.

"Lille Per" som alltid var klassens ljus, eller "smöris", fick högre betyg i skolan än de som var precis lika duktiga, men inte hade "samma fallenhet" för att glänsa inför fröken. Vilken specialbehandling får ett ägt auktionshus i jämförelse med de övriga som "bara" har skrivit på vad jag gissar är att kalla för franchiseavtal? Vilka skillnader finns i ekonomiska upplägg mellan franchisetagare och ägt auktionshus?

Jobbar man exempelvis på Systembolaget så får man inte samtidigt vara vinimportör med egen firma. Det blir liksom ohållbart ur många perspektiv. Det finns -lika uppenbara som självklara- villkor i Systembolagets anställningsavtal om dylika företeelser.

Jag förutsätter, möjligen oklokt, att Auctionet har genomfört köpet av Crafoords -för övrigt ett av mina favoritauktionshus i Sverige sedan många år- med hjälp av extensiv juridisk expertis. Dock blir jag närmast vimmelkantig när jag läser Auctionets Användarvillkor, eftersom jag anser att stor diskrepans råder i anledning av förvärvet av ett auktionshus. Flera meningar i följande text, saxat ur extensivt ordekvilibristiska/ordbajsande "Användarvillkor" den 12 april 2017, anser undertecknad gå stick i stäv med Auctionets numer auktionshusägande:

"Auctionet ska aldrig ses som säljare av ett Auktionsobjekt...". Vänta nu! Hur fungerar det med Crafoord? "Auctionet ansvarar inte för klagomål från den Vinnande Kunden, avseende Auktionsobjektet". Vad säger Konsumentköplagen om denna friskrivning från ägarens sida, månne?
Särskilt när man beaktar vad Auctionets grundare Niklas Söderholm säger i pressklippet om köpet, den 11 april, 2017:


Auctionets köp av Crafoord är alltigenom ologiskt. Hade man haft för avsikt att stöpa om sin eller Crafoords verksamhet, så hade jag inte skrivit dessa rader. Men Söderholms uttalande talar emot detta och således ska Auctionet både ha kakan samt sälja den. Och expertisera den. Och kontrollera den. Etcetera in absurdum.

Auctionet sitter definitivt på tio stolar. Eller 38, eftersom det är antalet auktionshus man har som franchisetagare. Dock har man ännu inte lagt in Crafoords i listan, vilket ger 39.

Enligt devisen om skomakaren skådas numer övergivna läster på allt fler platser i den svenska antik- och auktionsbranschen. Oetiskt av Auctionet? Ja, det menar jag. Åtminstone i högsta grad opassande.



Källor:
http://www.blasknada.com/ivan-jelinek/
https://www.bukowskis.com/sv/news/1165
https://auctionet.com/sv/terms

måndag 13 mars 2017

Auctionets Auktion i sten

Att antikbranschen är stadd i enorm förändring är svårt att ifrågasätta. Som Antikmonologen har nämnt och diskuterat många gånger, har auktionshusen skickligt och målmedvetet satsat stora resurser i sin marknadsföring på att vinna terräng i slaget om antikköpare och dito säljare. Fram till 1980-talet så gick Herr och fru Konst-och Antikköpare till sin lokala antikhandlare och köpte något de åtrådde. Men ungefär då så lyckades ett par auktionshus genom idogt arbete och många annonskronor göra det populärt bland "vanligt folk" att gå på auktionsvisning och få "Svenssons" att också bjuda på auktion. Något som tidigare hade varit mer eller mindre exklusivt territorium för proffsen, det vill säga konst- och antikhandlarna.

Bråttom, brott om..?

Det ena behöver inte utesluta det andra och en samexistens mellan auktionshus och handlare har varit och är möjlig, men ter sig mindre och mindre realistisk allt eftersom priser på lokaler och hyror skjuter i höjden. Detta i kombination med att internethandeln blir alltmer självklar för de köpstarka och inredningssugna gör att antalet antikhandlare med butikslokal sannolikt redan är färre än vargar på svenskt territorium; åtminstone björnar.

Kortsiktigt torde auktionshusen vara ganska nöjda med denna utveckling, men långsiktigt så anser jag att detta gemensamt kommer att innebära ett alltför stort kunskapstapp hos gemene man och kvinna. Vilket i sin tur ger allt färre intresserade/ samlare/ konnässörer/ nördar. Vilket ger fler nakna väggar och hyllor i svenska hem. Helt i linje med hur bostadsannonser ser ut sedan många år tillbaka.  Ett inredningsideal omnämnt som "minimalism", med förlov sagt även kallat "tråkigt". Sagt i förbifarten så leder allt detta sammantaget också till en Antik-mässdöd, eftersom antalet aktiva antikhandlare drastiskt faller så blir det svårare för mässorna att få in duktiga och spännande utställare. När korv-, godis-, bröd- och affischsäljarna överstiger antalet antikhandlare så kommer det att ta stopp. Åtminstone med de stora mässorna, eftersom de är så pass dyra för oss utställare. Jag ger de största mässorna max fem år till. Kalla mig gnällspik eller olyckskorp, det må så vara; eller realist.

Sverige ligger och har legat längst fram, vad gäller spetsteknik och nätanpassning. Då faller det sig också naturligt att den svenska marknaden är först att uppvisa logiska följdeffekter; vilka aktörer som faller och vilka som klarar sig. Statsmakten diskuterar på fullt allvar det kontantlösa samhället. Enligt mitt förmenande ett samhället utan själ. Som närmar sig med stormsteg. Take it or leave it. Det väller över oss.

Sedan ett par års tid så är det nya svarta att starta auktionshus. I stället för att vara en konservativ tråkmåns med antikaffär, hög hyra och låg omsättning så etableras auktionshus. I snart sagt varje håla så finns det snart ett "auktionshus". Att gå till Kalles eller Lisas Antikaffär verkar anses som gammeldags och försoffat. Att däremot gå på Auktionshus är det senaste och så att säga "inne". Där går det snabbt, bra och korrekt tillväga. Åtminstone så gissar jag att det är så det resoneras av de kanske-inte-alltid-så-insatta ute i hus och stuga. Att det inte alltid är så mycket guld-och-gröna-auktionshusskogar kan varje läsare av Antikmonologen sedan fem år tillbaka, instämma i. Nota bene, de stora auktionshusens PR-maskineri har fungerat praktfullt.

Men går det alltid snabbt, bra och korrekt till väga hos auktionshusen? Nej, lika lite som hos oss antikhandlare förstås. Men jag har sagt det förut, en antikhandlare som gör fel, exempelvis lurar en kund, blir inte gammal i gemet. Ett auktionshus däremot, kan göra mycket konstigt eller till och med fel, utan att det knappt alls märks i det stora hela. Mycket går också att friskriva sig ifrån i finstilta kontrakt, som kunden skriver på i den så oerhört schangdobla och snabba hanteringen av föremålen som ska kommersialiseras. Och, som sagt, det finns inget kontrollorgan som godkänner, utser eller underkänner aktörer som vill agera auktionshus. Ni kan om ni vill, vare sig ni säljer ost gjord på getfekalier eller långtradarsläp, sadla om och i samma minut som ni fått godkännandet från Skattemyndigheten om att företaget XX är etablerat, börja agera "experter" i "auktionshuset XX". För gemene man tycks nämligen tro att all auktionshuspersonal utgörs av just "experter".

Följande Auktionshus, inte särskilt gammalt, inregistrerat år 2016, illustrerar ovanstående resonemang väl: Det har just dykt upp under Auctionets för närvarande 38 auktionshus omspännande nätverk.



551946, "Gustav Fredriksson. byrå, mästarstycke(sic.) daterad 1934":


Text i låda, tillhörande "mästarstycket".
Vad kvalificerar denna -mycket enkla- byrå till ett "mästarstycke", undrar vän av ordning? Är det frasen: "Så som ett minne av far och mor och hemmet" som likställer det med "mästarstycke"?

"Mästarstycket" är till yttermera visso "särskilt utvalt av våra experter" på Auctionet. Något som upphöjer föremålet extra mycket. Uppskattat värde är 8.000 kronor. "Mästarstycket" kvarstod katalogiserad som Mästarstycke -betydelse oklar- och såldes i paritet med satt värdering; klubban föll på 7.229 kr.

Info: Ett mästerstycke var något en snickargesäll utförde efter minst fem år hos en snickarmästare samt efter genomförd gesällvandring. Därefter skulle gesällen göra ett mästerstycke. Om ritningarna samt därefter själva möbeln blev godkänd, blev gesällen mästare och kunde etablera egen verkstad.

--------------------------------------------------


Ovanstående tre keramiska föremål, gjorda av Erich och Ingrid Triller är samtliga märkta undertill med den förre ägarens personnummer, inristat i stengodset. Ett faktum som garanterat skrämmer bort merparten av köpare ifrån att bjuda. Ändå står det på samtliga: "Konditionsrapport: Inget att anmärka". Tro mig, det måste både anmärkas och påpekas. Den stora blå, nr 553534, såldes för 5.000 kronor. Ingen kommentar lades till om inristat personnummer undertill på den vasen. På de två återstående vaserna har efter Antikmonologens krönika, följande tillägg gjorts:
"Konditionsrapport: Inga anmärkningar"




"Gustavianskt skåp, kring sekelskiftet 1800". Låt vara att Nya Karolinska vid Norrtull i Stockholm är ett gigantiskt bygge, men detta skåp kommer inte långt efter. Runt år 1800 fanns det inga skåp som liknade detta.

Konditionsrapport: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar". Beskrivning: "Gustavianskt skåp från omkring sekelskiftet 1800. Målad, originalfärg röd tempera går att tyda. 12952195 cm". Det sistnämnda torde ju dock vara i paritet med Nya Karolinska. Hur mycket nu nära 13 miljoner cm är..?

"Silverbesticken ska sitta lite till höger!"

Info: Ett populärt slanguttryck, snarare att likna vid ett fackuttryck, är i antikbranschen ordet "bygge". Det är i sammanhanget negativt betingat och åsyftar att en antik möbel inte är i sitt originalutförande, utan snarare består utav "giftermål" av flera olika delar. Dessa beståndsdelar kan komma från helt olika föremål och tidevarv. Ett bygge är dock inget falsifikat eller "fel" förrän sanningen om detsamma förvrängs eller förtigs.

Inget i katalogiseringen ändrades eller lades till om detta "Gustavianska skåp, kring sekelskiftet 1800". Auktionisten/ Auctionet korrigerade inte ens måttuppgiften 12952195 cm. Detta är anmärkningsvärt, eftersom en massa andra katalog-korrigeringar genomfördes. Möjligen motsvarar 12952195 cm den sammanlagda summan av längden på samtliga åtta(?) bakstyckens längd..? Den så kallade marknaden bjöd emellertid endast 4116 kronor på skåpet, vilket innebar att det förblev osålt. Trots alla centimetrar.

Den 24 mars ligger samma skåp fortfarande ute till försäljning. Nu har man dock under Konditionsrapport valt att skriva: "Senare målad, renoveringar, kompletteringar". Från initiala fraseringen: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar".

Skåpet är fortfarande katalogiserat som "Gustavianskt, kring sekelskiftet 1800". Vän av ordning undrar vilken specifik planka som stammar från cirka år 1800.

Detta "Gustavianska skåp" med bakstycken bestående av åtta(?) delar är av någon anledning ej Särskilt utvalt av Auctionets experter. Värderingen ligger på 12.000 kronor.
--------------------------------------------------



Oidentifierad konstnär, Skulptur, Bokläsaren. Beskrivning: Utan signatur, Ädelträ, höjd 17 cm.



Vilken typ av ädelträ rör det sig om; kan det möjligen vara av typen gjuten plastmassa? 
Efter Antikmonologens krönika visste plötsligt inte Auktionisten vilket material skulpturen Bokläsaren var gjord av: Att materialet i ett objekt lämnas helt okommenterat är ytterst "okonventionellt" i auktionssammanhang. Nota bene: I rubriken stod det vid försäljningstillfället fortfarande "osignerad", vilket för köparen implicit talar om att det rör sig om ett unikt arbete, vilket självklart gör det mer värdefullt än om det är ett gjutet föremål utav plastmassa. Det material Antikmonologen hela tiden trott -och tror- att Bokläsaren är gjord av. Beskrivningen av Bokläsaren såg ut som följer, tolv timmar efter Att Antikmonologen om Auktionisten publicerats:
Den så kallade marknaden valde dock att alls ej bjuda på Bokläsaren. Inga bud och åter till säljaren. Ädelträ eller plastmassa.

Den 24 mars ligger den en gång etiketterade "Osignerad skulptur, ädelträ" ute till salu igen. Nu har Autktionshuset Auktionisten dock ändrat sig och skriver i stället: "Gjutmassa, utan signatur". Värderingen, fortfarande 500 kronor, kan onekligen tyckas hög för en plastfigur.
--------------------------------------------------

Arg kuse med kringla.

Ett tennsmycke finns till salu, tillverkat av mycket eftertraktade firma Georg Jensen, minsann.
Eller vad säger luppen?

Aj, aj, aj, Jörgen Jensen. Ja, ja, det var ganska nära i alla fall.
Georg Jensen-samlarna kan eventuellt bli lite kinkiga om ni kallar honom Jörgen gissar jag.
Antikmonologens trogna danska läsarskara har till Antikmonologen extensivt kommenterat "Georg Jensen-halssmycket". Katalogiseringen ser -efter senaste Antikmonologen- ut som följer:


--------------------------------------------------

Vi tittar in en sväng i Auktionistens Orientaliska avdelning, när vi ändå hälsar på; Kanske är någon sugen på att köpa barnbarnet en riktigt fin present till studenten? Vi befinner oss ju ändå snart mellan hägg och syrén!



Jag citerar: "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft". Utan ytterligare kommentarer. Värderad till 1500 kronor. Detta är i sanning episkt. Kejsar Qianlong härskade mellan åren 1736-1795. Gjorde han då en skål ämnad för 1900-talets första hälft under sin levnad, av speciellt förutseende skäl? Detta är under alla omständigheter oerhört nyskapande för svensk och internationell auktionshusterminologi. Vad månne komma?

För övrigt hade jag, som är alldeles extra road av orientaliskt porslin, katalogiserat diskuterade skål som "2000-talets första hälft, cirka 2016 mer specifikt". Men det var ju bara 100 år fel. Well, beroende på vilken av era katalogiseringar man väljer. I och för sig. Typ. Kanske?

Efter att senaste Antikmonologen publicerats så hade Auktionistens katalogtext för "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft" ändrats till:


Inte nog med att Qianlong helt exkluderats. Man har också ändrat sig till "1900-tal" i stället för "1900-talets första hälft". Detta är ju positivt, eftersom begreppet "1900-tal" teoretiskt kan innebära år 1999, vilket ju ligger tämligen nära år 2016 (det år Antikmonologen anser vara närmast sanningen). 
--------------------------------------------------

Innovativt språk är möjligen skoj, så som "slitagemärke" i bordsskiva, "viss snehet" om ljusstakar och "blomsterunderlägg" om grytställ. Någon tidsperiod har missförståtts, men det är ju sånt som händer.

På Auktionistens absolut nykläckta hemsida står bland annat följande osammanhängande och illa sammansatta floskelfyllda text att läsa:



Det är svårt att förstå huruvida informationen på Auktionistens hemsida gäller Auktionisten eller Auctionet, eftersom sistnämnda företag framhålls mer(!) än det egna företaget. Under rubriken "Värt att veta" står så mycket dumt att jag baxnar. Många tycker nog att formuleringarna är roliga, själv anser jag dem vara -i sammanhanget- tragiska. Inget annat. Allt sammantaget så är det rent och skärt bondfångeri vi snackar om. "Vår profil kännetecknas av goda fackkunskaper och bra logistik" skriver man bland annat. Även: "Föremålen säljs på Auctionets nätauktion, ungefär som eBay eller Tradera, men med skillnaden att alla föremål är noggrant utvalda, kontrollerade, beskrivna och fotograferade av våra experter."

-Att läsa Auktionistens hemsida kan innebära stor risk för störning av hjärtrytm etcetera, för språkligt bevandrade läsare-

Saxat från Auktionistens "hemsida":
"Om företaget
Auktionisten i Sörmland AB är ett företag med inriktning på nätauktioner"."Allmänna råd
• Om du är privatkund, köp med hjärtat, tider förändras, nya generationer tycker annorlunda och därmed populariteten bland föremål.
• Gå alltid på visningar.
• Baksidan och under föremålet är oftare intressantare att titta på än framsidan.
• Studera keramik och glas mycket noga. Det kan hända mycket innan du har föremålet i handen.
 • Under visningen ställ frågor till förrättaren om föremålen du är intresserad av. På den här nivån är de ofta relativt kunniga."

Ja, det fortsätter. Tyvärr. Mina ord räcker inte till. På väldigt långa och vindlande vägar. Jag är mållös. Perplex. Lost for words. Chockerad. Vilka substanser har skribenten/skribenterna av ovanstående texter varit under inverkan av?


Bör inte Auktionshus nagelfaras av någon form av kontrollorgan, innan de får kallas Auktionshus? Flera är de auktionshusdirektörer som till Antikmonologen sagt "Det föremålet är äkta, för det såldes av Auktionshuset XX det och det året".

AUKTION I STEN

Ibland går det lite för snabbt med auktionshusidéerna och alla kanske inte är kvalificerade att driva auktionshus. Borde inte en så stor organisation som Auctionet kunna mota Olle i grind, eller åtminstone se till att felen inte hopar sig alltför mycket vid uppstart?



Sedan ett par år tillbaka så känns det som att antikmarknaden primärt är en auktionshusmarknad och en marknad där varje liten korvmoj (till (icke-existerande) antikbusiness) ska stöpas om till auktionshus. "För det är där pengarna är". Var det någon som sa så, Auctionet?

Ett -annat- skandal-"auktionshus", vars hemsida för närvarande "ligger nere för underhåll". Tack och lov.

Jovisst, "den Qianlong-skålen är äkta, för den såldes av Auktionisten som Qianlong i mars 2017". Är det någon som kommer att säga så, Auctionet? Var exakt drar man linjen mellan "seriösa" och "oseriösa" aktörer? Vad säger Auctionet? Vilka drabbas av alla oseriösa aktörer? Svaret är mycket enkelt och Antikmonologen har sagt det i tid och otid; ALLA i Antikbranschen! Ingen människa vill nämligen bli lurad. Vilket i sin förlängning leder till att Farbror Ingvar i Kurvan får fler och fler kunder som köper platta paket. Utan att bli lurade. I stället får de en korv med bröd för FEM kronor på köpet!

När det bästa alla människor kan göra är att köpa just antikt och second hand, eftersom vi måste tänka på miljöhänsyn och inte bara köpa nytt, nytt och nytt.

Skomakare, bliv vid din läst!

Källor:
Auctionet.com
Synonymer.cc
Auktionisten.com