torsdag 9 februari 2017

The possible end of trade with so called antique ivory

Elephants are heading towards extinction. Between 1930 and 1940, according to the world Wildlife Fund for Nature (WWF), there were between 3 and 5 million African elephants alive in the wild. Today, because of an explosion in illegal poaching, the number has declined to just 400,000. An elephant is poached every fifteen minutes, all year round. Unless we, the human race, put a stop to this, the largest mammal on earth will be gone in a couple of generations.

The Mabenzi Family, Gorongosa National Park. Photo: ElephantVoices
Most people active in the antiques trade knows exactly why this is happening. The illegal trade in elephant ivory is flourishing today. According to international rules, ivory objects made after 1947 are illegal to trade with. But these rules are being routinely flouted by dealers and auction houses around the world.

CITES was drafted as a result of a resolution adopted in 1963 at a meeting of members of IUCN (The World Conservation Union). On 1 July 1975 CITES entered in force. For many years CITES has been among the conservation agreements with the largest membership, with now 183 parties. Only "worked" ivory specimens acquired before 3 March 1947 can be considered antiques and therefore legally be traded.

Guanyin ivory figurine on the Danish Auction Market in 2013, with a -according to Antikmonologen- bogus provenance. Withdrawn straight away, after Antikmonologen published, discussed and dismissed the provenance. It was re-entered on the market in January 2014 and then sold for 30.000 DKr, circa £ 2.700. The provenance had by then been conveniently altered.

As an antique dealer with a great interest in Oriental works of art, I have taken special interest in ivory that has been bought and sold in Sweden as well as internationally. What has struck me over and over again is how auction houses seemingly arbitrarily date objects made of elephant ivory as "late 19th Century" or "early 20th Century" even though they could very well have been made during the latter part of the 20th Century. It has become an "Auction House Standard", probably to avoid the eyes of the authorities and others that might question a catalogue entry.

I have been able to prove large anomalies over and over again with catalogued ivory objects in Sweden, Denmark, Germany, England and Asia during five years of writing the blog-post Antikmonologen. The sales of ivory has drastically dropped in Sweden since Antikmonologen started to penetrate the subject, in 2013. I act as a consultant to many Swedish auction houses -that want to do right- and frequently receive questions regarding ivory items; both from the trade and from the public.

Over the past few years I assisted the WWF of Sweden in addressing the ivory crisis, and in 2016, I was asked by the researchers for the BBC series Saving Africa´s Elephants; Hugh and the Ivory War, to point out suspicious ivory items that were for sale on the open market in England. In doing so, the BBC were able to show that seven out of ten ivory objects that they bought were made after 1947, i. e. illegal to sell.

In October 2016 I visited the largest Antiques Fair in Europe, Mercanteinfiera, with over 1,000 exhibitors, in Parma, Italy. The problems with numerous modern objects made from elephant ivory were in abundance. It was absolutely devastating to see how easily accessible all the ivory was, and to what extent. Smaller objects such as snuff bottles and netsukes were sold by hundreds of dealers. Several dealers sold very large and/or expensive items marketed for tens of thousands of Euros each. All items that I asked about were labelled as either "antique", "19th century" or "early 20th century" ivory, in stark contrast to my opinion. Most of the expensive items were sold with more or less home-made-looking certificates. Certificates are much easier to fake than the actual object. The Mercanteinfiera Fair takes place two times per year.

Unfortunately, according to the way the rules and regulations are set up, it is far too easy to claim the so called Antique exception and sell virtually any object made of ivory, claiming that it is from before 1947. It has become common practice for auction houses, when questioned whether or not an ivory object is old enough to be sold, to claim the Antique exception. In other words, auction houses are acting as both judge and salesman. They have a vested interest in judging ivory objects to be old enough, otherwise they are not able to sell them.

A pair of ivory Fo-dogs catalogued by one of the biggest Swedish Auction houses in August 2013 as: "Guardian lions, possibly China, 19th-20th Century, ivory. Virtually no wear. Condition over all probably good". At this particular instance, the police charged in to the actual physical hammer auction and confiscated a large number ov ivory items. The Auction house were then charged twice, in the Swedish judiciary system and freed both times. The so called Antique exception saved them. Their own expert, married to the owner of the Auction house in question, promised two courts that all ivory included in the auction pre-dated 1947.

More or less local solutions for ivory sales are applied, with the US as the market with the strictest rules and the Chinese recently having said that they will prohibit ivory trade alltogether by the end of 2017. How and to which effect remains to be seen.

Atomic blast. Photo:

Is there a solution to the ivory dating problem? The simple answer is yes, without any form of doubt. There are around 125 laboratories around the world that perform AMS (Accelerator Mass Spectometry) radio carbon dating. And since the crucial year is 1947, it is very easy for any of those laboratories to determine the age of the object in question. The reason for this is that the first ever nuclear detonation took place in New Mexico, US, on the 16th of July 1945. There were 2053 nuclear explosions between 1945 and 1998. As explained to me by Professor Göran Possnert at the Tandem Laboratory in Uppsala, Sweden, this makes it relatively simple to date organic material from 1945 onwards with great precision.

Fancy ivory/silver lidded cup for sale at the Mercanteinfiera Antiques Fair in Parma, October 2016. The salesman said it was made during the early part of the 18th Century. The laminated certificate said "Fin de XIXeme Siecle (end of 19th C)" (the vendors were French). When I questioned the 18th Century dating, the salesman changed his opinion to what the certificate said. Antikmonologen dates the entire object to around the year 2010. The asking price was 15.000 Euros.
So, is this very simple way of determining the age of ivory objects being used to any extent by the Auction houses (who totally dominate the high end market of the ivory business)? Alas, the answer is "No". The rather spurious pretexts from auctioneers has been that collectors do not want drill holes in the objects they might purchase or that the AMS tests are too expensive to perform. Or that it would not be a viable alternative to date all ivory objects and that the experts in the trade can date the objects themselves, from appearance only.

Too big.
The drill hole argument is not good enough, since the sample needed is minute according to Professor Possnert. -It is very easily disguised. The argument that the experts can date the objects themselves is correct to a certain extent, but it should be noted that ivory is an organic material that is very easily patinated and the Chinese are sublime patinators (it goes without saying that objects are carved in antique styles). Also, the risk of a cataloguer dating an object as from before 1947, just to be able to sell it, is as earlier pointed out, obvious.

It all boils down to the actual cost of an AMS test. In Sweden it would be around 3000 Swedish kronor plus VAT. The cost in England would be around £500 plus VAT. However, according to Professor Possnert in the AMS laboratory in Uppsala, the testing for age of ivory objects is virtually never asked for, neither by private persons nor by organizations.

Does the above mentioned imply that all ivory items suspected of being post 1947 should be destroyed? Of course not. But my suggestion is that all items consisting of, let us say, more than 20% ivory should be tested, when they come up for sale. Always, with no exception. This ought to put a stop to most of the selling of elephant ivory. As soon as you make exceptions to that rule, the need for some type of jury comes up and that would complicate matters unnecessarily. How very obvious pieces are to be dealt with, for instance objects with known, specific provenances, is for the international community, EU/CITES to decide. Should they be excluded from the "absolute" demand for AMS-test? I personally think so, but the survival of elephants is at risk, so maybe no exceptions to the AMS-demand should be accepted. It certainly is complicated, but needs to be addressed. Now!

Potential buyers at the Mercanteinfiera Antiques Fair in Parma, October 2016, admiring one -of a pair- of Ivory vases. They were dated as "late 19th Century". Antikmonologen begs to differ and consider them to be from circa 2010. Asking price 20.000 Euros.

The obvious solution to the ivory crisis is to implement an obligatory AMS test for all ivory items that comes up for sale. Strong forces are at hand, and they bring modern, antique-patinated ivory carved in an antique manner on to the Antiques market. Once an ivory object is sold as "antique" or labelled as pre- 1947, it is generally accepted as "kosher" or okey for all times, by the trade. A form of laundering.

We have come so far that £300-500 should not be allowed as the cause of obliterating the elephants as a species, the largest mammal still walking on earth. Nota bene; still.

Hugh Fearnley-Whittingstall in front of piled up ivory tusks, working with the BBC1 series Saving Africa´s Elephants. Photo:BBC


Background on the author of this article, Nicklas Cederqvist:
Art Historian, Antiques and Art dealer, Writer of the biggest blog post in Sweden on the Antiques trade; Educated at the University of Stockholm and Sotheby´s Institute, London.


torsdag 22 december 2016

God Jul!

Även Ruth önskar God Jul!

Antikmonologen önskar alla läsare en 

Riktigt God Jul
ett Gott Nytt År!

-Och tackar för ert engagemang under 2016!

Ljus i Antiktunneln(?).

På grund av diverse omständigheter så har ett par bokrecensioner fått vänta till efter tomtens besök, för vilket jag är ledsen. Jag hoppas att Antikmonologens läsarkår har kvar sin läslust även efter eventuella julegotter.

Snart 313.000 läsare sedan nästan exakt fem år imponerar. Tid är som bekant pengar. Antikmonologen tar en väldig tid, men genererar inga slantar. Lösning sökes...

torsdag 24 november 2016

Ny dammbitare i Antikbranschen... (Grödinge bites the dust)

Den 22 november 2016 kom dom i Mål nr 2630-16 i Södertörns Tingsrätt. Tilltalad var Peter Norén, en av paret herrar som utgjort Grödinge Antik. Observera att endast Peter Norén satt på de anklagades bänk.

Därefter räknas upp 13 olika föremål av varierande typ till ett värde av drygt 230.000 kronor. Samt stöld av en vas värd 25.000 kronor. Dessa värden bestred Peter Norén med hänvisning till en massa auktionsresultat, bland annat från Tradera och påstod att värdet i stället för nära en kvarts miljon var 54.150 kronor. Norén hoppar mellan olika historier tämligen osammanhängande, i olika polisförhör. En okänd mörk man ska ha sålt föremål till honom till fantastiskt låga priser, långt under marknadsvärde. Dessvärre kommer inte Norén ihåg mannens namn eller var han fanns. Domen är lång och offentlig och hela resonemanget från den anklagades sida blir patetiskt och oerhört beklämmande. Den åtalades sjukdomsbild sedan flera år tillbaka nämns som en (möjligen förmildrande) omständighet.

Peter Norén döms för grovt häleri och stöld till dagsböter och villkorlig dom.

En intressant detalj i utredningen/förhören är följande fakta, nämnda i en bisats:"...också när det gäller föremål som inte åtalet avser men som har hittats hos Peter Norén och som egentligen tillhör ett museum...". Det rör sig om följande museum:

Foto: Anders Berggren, Helsingborgs Dagblad.

Saxat ur HD den 27 augusti 2016.

Saxat ur HD den 18 februari 2012.

Grödinge Antik har under cirka 20 år samlat, köpt, sålt, kommenterat, expertiserat i en uppsjö sammanhang. De (han?) har agerat gästkurator, som i fallet med Höganäs Museum. Grödingeherrarna har höjts till skyarna i alla de få facktidningar som finns och funnits i Sverige. De har intervjuats i det mesta från Lyckoslanten till Dagens Industri. Nåja, ni förstår vad jag menar.

Grödingegrabbarna har åtnjutit stor respekt tillika förtroenden och har upphöjts för sitt värv. Förtroenden som nu ligger i ruiner och svunna minnen under hjulen på de människor som kanske skulle köpt något vackert hos en antikhandlare eller på auktion. Men som nu styr ut på ny väg och köper sig ett platt paket hos IKEA, eftersom det verkar vara så mycket ruffel och båg i antiksvängen.

Peter Norén till höger i bild, är den tilltalade och fällde. Foto: Stockholmsmässan.

Det är precis som med Per Windahl, som omnämndes som fälld för försök till bedrägeri i senaste Antikmonologen; han och Grödinge har upphöjts på piedestal till företrädare för en hel bransch, förstå-sig-påare, allmänt superkunniga inom sina specifika sektorer. De har skrivit böcker, hållit föredrag och till och med utsetts till Årets Samlare år 2015 av Collectors Awards i samarbete med Sveriges största Antikmässa, i Älvsjö. Årets Samlare. Pukor och trumpeter. Galamiddag, kindpussar och axelgnugg med de främsta(?) i Antikbranschen. Åtminstone med dem som verkar i det offentligaste rummet i Antikbranschen.

Årets Samlare. Sug på den frasen.

Kan ni tänka er hur många i avlånga landet Sverige som sitter och ruvar på en sådär 19.412 Litauiska frimärken, 413 schuco-clowner med rörlig mekanism, 2022 igelkottar i allsköns material eller allt upptänkligt erotiskt material i en källarlokal i Vårberg och som får höra att den som tillerkänts epitetet Årets Samlare åtminstone delvis har stulit ihop sin samling? Kan ni tänka er det?

"Något speciellt" var det.

Med WOW-effekt?
Jag kan tänka mig det. Och det gör mig så fly in i helvete förbannad. Nästan, men bara nästan, lika förbannad som på den som vigt sitt liv att sälja falsk kinesisk keramik.

Ännu mer förbannad än när en besökare i ens monter på en Antikmässa säger att han är villig att ge mig 100 kronor cash! -för något som jag begär 950 kronor för. Då säger jag att han, för det är alltid en han, använder en mindre lyckad prutningsmetodik och att han får vara vänlig att gå någon annanstans. Argumenterar han emot, så förklarar jag alltid att jag inte har stulit det jag säljer, utan betalt för det i vederbörlig ordning och att jag till yttermera visso betalar ganska mycket för de få kvadratmetrar jag hyr av mässarrangören.

Mars 2014. Foto: Arbetarbladet, Gävle. Peter Norén till vänster.

Av samma skäl så tackade jag nej till en viss känd person, när han kom till min monter i Älvsjö och frågade om jag inte hade något kul och bra föremål som jag kunde sälja till ett (alldeles för) lågt pris till honom. Varför? Jo, för att han skulle kunna tjäna pengar på föremålet vid en kommande auktionsförsäljning i en TV-produktion. Så att det skulle bli "bra TV". Idioti har aldrig och kommer heller aldrig att utgöra min definition av "bra TV". Varken Antikdeckarna, Bytt är bytt eller för den delen Antikrundan är (längre) bra TV. Eftersom det flams och ständiga skrattande som blivit legio enbart är fördummande. Det var en parentes. Men en viktig sådan.

Grödingegossarna flyr bokstavligen till skogs efter stölder, häleri och dom. Ny bostadsort blir Örträsk i Västerbottens inland. Där ska man enligt hemsidan fortsätta med "specialiserad butikshandel med antikviteter samt begagnade böcker" samt även ha "odling av plantskoleväxter på friland", "bokförsäljning", "handel med värdepapper" och "Konsultverksamhet avseende företags organisation". Den sista punkten är onekligen i detta sammanhang tung. Tungt magstark. Styrelsen ska ha tre medlemmar, varav Peter Norén är en. Från Grödinge Antik till Örträsk Trädgård och Design AB. Undrar om särskilt många ur Antikbranschen ber om hjälp med värdepapper eller företagsorganisation..? Om jag får vara rådgivande så skulle jag i stället rekommendera herrar Grödinge att satsa på snottren. Det är västerbottniska för hjortron. Köp och sälj, koka sylt. Vad som helst -bara inte företagsrådgivning, antikhandel eller värdepappershandel. Av alltför uppenbara skäl.

Den siste torsken är inte född än, som en av Antikmonologens eminenta läsare så träffande fick till det i kommentarsfältet härförleden.

Annus Antiqum horribilis.

Några av de lyckliga mottagarna av Collector Awards 2015. Foto: Stockholmsmässan.

Antikmonologen har bett Peter Norén och Johan Helmersson om intervju, men de har avböjt. Att Johan Helmersson inte var åtalad ens för någon form av medhjälp är svårgripbart. En del stöldgods hittades exempelvis i Helmerssons bil. Förunderliga äro herrens vägar, som de troende säger.

Jag har sagt det evinnerligt många gånger; Allt ruffel och båg slår tillbaka mot den stora majoriteten av oss ärliga aktörer i denna bransch som jag älskar. Mina främsta ledord är och har varit behandla din nästa som du själv vill bli behandlad. Det inbegriper det mesta och även föremål. Skjut inte budbäraren har jag visst också sagt ett par gånger.


fredag 18 november 2016

Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå

Onsdagen den 16 november föll dom i målet i Stockholms Tingsrätt mot Per Windahl. Han hade anmälts av Stockholms Auktionsverk för förfalskande av proveniens år 2013. Eller som det heter i juridiska termer, försök till grovt bedrägeri, med fängelse i straffskalan.

Per Windahl, innehavare av P.S.T. Windahl Fine Oriental Antiquities and Works of Art. Fälld i Stockholms Tingsrätt för försök till bedrägeri. Foto: Dalademokraten.

Sammanfattning skuld och rubricering Målnummer 11087-15:
Som (ovan) anförts finner tingsrätten att åklagaren har styrkt sitt gärningspåstående
med undantag för storleken av den inte inträffade förmögenhetsöverföringen och
påståendet om att brottet avsett ett betydande värde. Det är dock styrkt att det skulle
ha uppstått någon vinning respektive skada om brottet hade fullbordats. Pär
Windahl ska därför dömas för försök till bedrägeri.

Vittnen kallade och förhörda i detta ärende är:
Nicklas Cederqvist, Cederqvist Antik & Vin/Antikmonologen
Si Han. Östasiatiska Museet
Cecilia Nordström, Bukowskis
David Priestley, Priestley & Ferraro Chinese Art

Polis och åklagare har legat i ordentligt. Det tar flera timmar att läsa igenom -de offentliga- handlingarna och det är allt annat än roligt, snarare beklämmande. Jag blev själv förhörd och förevisad enorma mängder keramik under 4,5 timmar på en av årets varmaste dagar, i juni i år. Att handlingarna är offentliga utgör själva grunden för dessa rader.

Förundersökningen utgörs av förhör med den åtalade och ett stort antal förhör med inkallade personer som är initierade på ett eller annat sätt i ämnet. Läsningen är inget jag rekommenderar, men samtidigt så inser jag att väldigt många människor borde läsa alltihop för att väckas upp ur sin Törnrosasömn. Ett flertal av Windahls anställda/hjälpredor nämns vid namn. Deras förehavanden med misstänkt eller auktionshus-avvisad keramik kommenteras också. Windahl konstateras bland annat vara bannlyst att lämna in föremål både på Auktionsverket och Bukowskis.

Saxat ur Polisens förundersökningsprotokoll:
"...Per Windahl har själv producerat böcker eller snarare tunnare skrifter om orientalisk konst.
Elisabet (Fellbom, Chef för Orientaliska Avdelningen på Stockholms Auktionsverk) beskriver det som en bok med "highlights" och som är noggrant beskrivna och fotograferade. Elisabet tror inte att man kan köpa böckerna men Elisabet hade fått dem av en
gemensam kund till henne och Per.
Av en slump började Elisabeth bläddra i Pers skrift och hittar en bild på samma tallrik som
Per lämnat in till Elisabeth men utan Nils Palmgrens märkning/underskrift.
Elisabeth blir chockad och upprörd och ringer direkt upp Per och konfronterade honom med
vad hon hade kommit fram till.
Det första Per säger enligt Elisabeth är:
"Oj oj, nu blev det lite rörigt"
"Det måste ha varit min kompis som hade skrivit det"
Elisabet frågar vad kompisen som har gjort förfalskningen heter.
Per svarar "jag har glömt vad han heter...".

 "(Elisabet säger) ...Jag blev förvånad att han försökte påskina att det inte var så intressant, trots att fatet såg ut att vara högkvalitativt, men han ville att det skulle gå på samma lott. Fatet borde gått på ett
separat nummer. Jag tror han hoppades att jag skulle katalogisera det fel, att det var Ming
och inte Song, och att kunderna skulle få en fyndkänsla. Det kan göra att budgivningen får en
väldig fart. Vi hade haft en liknande diskussion tidigare om ett objekt som vi avböjde efter
det här. Det tidigare var ett föremål som var med på antikmässan i Älvsjö, det finns ett inslag från
TV4 om det, det var det dyraste föremål som förekommit där. Pär nämner att han vill ha 4-6
miljoner för skålfatatet som påminner mycket om fatet som den här anmälan gäller. Några
månader efter antikmässan erbjöd han mig att jag skulle ha med den på auktion och då ville
han ha ett utropspris på några hundra tusen istället. Jag undrade vad som hänt, föremål kan ju
inte rasa så i värde, han sa att det inte visat sig vara så bra som han trott. Min erfarenhet är att
det blir en förtroendekris om han säger att han har ett föremål för flera miljoner och sedan
ändrar sig och säger att det bara är värt några hundra tusen, att man inte skulle bry sig om det
värdet, det är orimligt. Efter detta med tallriken avslutade vi alla typer av samarbete med

Vidare: (FL= Förundersökningsledare, PW= Per Windahl)

"FL: Mmm. Jag har ju uppgifter på att du var väldigt övertygad om att du ville ha med här på
en kvalitetsauktion. Kan du förklara det?
PW: Inte i… inte i egentligen alltså. Jag… jag… inte så som jag… jag tyckte att den… jag
tyckte inte att den… jag tyckte inte att den var värd det, att den skulle vara med på en
FL: Men det har jag uppgifter på att du har framfört, att du hemskt gärna ville att den skulle
gå med på en kvalitetsauktion, och inte en vanlig nätauktion.
PW: Jaha. Nej, det kan jag inte påminna mig. Det tycker jag låter konstigt.
FL: Hur kommer det sig att det låter konstigt?
PW: Ja, eftersom jag… jag… det här var saker som jag ju har försökt sälja upprepade gånger
och inte lyckts med, så varför skulle den helt plötsligt gå på en kvalitetsauktion?

"...FL: Du säger att du undervisar. Vad är det du undervisar i?
PW: Ja, nu… nu ska man inte göra nån stor historia av det, men det finns en keramikförening
som heter Oriental Ceramic Society, OCS, som jag håller lite föredrag åt, gratis, för dom är
intresserade av såna här saker.
FL: Vad undervisar du om då?
PW: Ja, kinesisk keramik.
FL: Nån specifik?
PW: Nej, ja, dom vill ha olika ämnen varenda gång, så då… då pratar vi om annat.
FL: Hur ofta gör du det här?
PW: Ja, det… en gång per år kanske. Jag hade i våras… nej, jo, ja, nu blev jag väldigt osäker,
du, men du hittar mig i deras program i alla fall.
FL: Undervisar du nån annanstans än på det här stället som du just har nämnt?
PW: Nej, alltså, galleriet är ju lite en samlingspunkt alltså, för dom här mötena jag har nämnt
och alla som kommer dit och så. Det… det är en ganska specifikt område, och dom som är
intresserade av det, dom… dom vet ju var dom hittar mig, ju.
FL: Mmm.
PW: Att kalla det undervisning är väl att ta i, utan det är ett samtal.
FL: Mmm. Ja, nej, jag tror nog jag…
BFL: Jag tänkte, gjorde du nån polisanmälan eller nånting när du såg dom här signaturerna
som inte hade funnits där tidigare?
PW: Nej, det gjorde jag inte. Elisabet hade ju sagt att hon hade lämnat det till polisen...".

Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan

Per Windahl var fram till den 16 november 2016 sedan många år medlem i Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF. Han har antikaffär på Östermalm i Stockholm sedan ett femtontal år, samt ställer även årligen ut på de största -och mest prestigefyllda- svenska Antikmässorna i Helsingborg och Älvsjö. Som medlem av SKAF är man också per automatik ansluten till CINOA, världens förnämsta sammanslutning Auktions-, Konst- och Antikhandlare. CINOA har en noggrant formulerad Code of Ethics, som alla anslutna måste ställa upp på.

I skuggan av ett brott.

Under rubriken "Om SKAF" står på SKAF:s hemsida bland annat följande:
"Medlemmarna tillhör Sveriges främsta experter inom sina respektive områden. Det som förenar dem är deras djupa kunskaper och inriktningen på kvalitativa föremål.
Sveriges Konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.
Föreningen SKAF är medlem i den internationella föreningen CINOA, Confédération Internationale des Négociants en Oevres d´Art, grundad 1935. Genom medlemskap i CINOA, som står för hög kvalitet på internationell nivå, når föreningens medlemmar ut på världsmarknaden för konst, antikviteter och design utan geografisk gräns.
SKAF arrangerar vartannat år antikmässan ”Grand Antiques” i Stockholm. Dessutom är föreningen årligen medarrangör till Antikmässan i Älvsjö och Helsingborgs Konst- & Antikmässa".

Jan Ribbhagen, Ordförande i SKAF. Foto: Expressen.

Antikmonologen når den tämligen nyvalda Ordföranden för Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF, Jan Ribbhagen sent onsdag kväll (16 november). Jan är upptagen och ber mig återkomma under kontorstid, påföljande dag. Jag hinner dock fråga honom om han förstår anledningen till telefonsamtalet. Snabbt replikerar Jan att så är fallet och att "han är utesluten".

Åter i telefon med Jan påföljande dag, den 17 november:
Antikmonologen undrar om SKAF.S styrelse har diskuterat fallet med Per Windahl? Var det styrelsens beslut att han skulle uteslutas direkt, vid en fällande dom?  
Ja, så kan man säga, säger Jan Ribbhagen.

Anser du i egenskap av Ordförande i SKAF att Expertjuryn ute på Antikmässan i Älvsjö håller tillräckligt hög klass, exempelvis vad gäller Orientaliska antikviteter?  
Jag kan ju bara mitt eget område, svarar Jan. Men visst kan det vara ett problem att man håller varandra om ryggen eller inte säger ifrån i tillräcklig utsträckning, men nu ska det bli andra bullar, jag är inte rädd, skrattar Jan.

Antikmonologen har under flera år ifrågasatt Älvsjömässans expertgrupps (bristande) expertis för Orientaliskt konsthantverk. Att oseriösa handlare tillåts uppträda/sälja sitt gods på Sveriges största Antikmässa är inget annat än skandal, vare sig det är i eller utanför SKAF:s område. Diverse vänskapsband mellan expertgruppens medlemmar och de potentiellt mindre seriösa handlarna utgör ett problem, såväl som att det krävs cojones för att våga sätta ned foten och påstå att föremål inte är vad de utges att vara; Än värre majoriteten av innehållet i en hel utställarmonter! Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8.

Ordföranden i Oriental Ceramic Society Sverige, Nils Olof Ericsson. Foto: Linkedin

Antikmonologen ringde Ordföranden i Oriental Ceramic Society of Sweden (OCS) Nils Olof Eriksson, kallad Noe, på onsdagskvällen, den 16 november: (Eftersom jag personligen i protest har hoppat av OCS, där jag varit mycket aktiv, i februari 2015 så har jag ingen koll på vad som sker i föreningen längre).
Noe berättar att han är drabbad av allvarlig sjukdom sedan lång tid tillbaka, och fortfarande är sjukskriven.

Jag undrar hur Noe ser på det faktum att en medlem fällts för försök till grovt bedrägeri i svensk domstol. Ska vederbörande få kvarstå som medlem? Personligen tycker inte Nils Olof det, "men det måste ju diskuteras med de andra".

Anledningen till OCS renons på svar till undertecknads flagranta kritik angående försäljning av ny kinesisk keramik i antikaffärer och på antikmässor, under förespegling att det rör sig om antikviteter, kan inte Orföranden Eriksson heller kommentera. Jag skrev ett långt mail till åtta medlemmar i OCS där jag tog upp problemen med oseriös/kriminell verksamhet av medlemmar i OCS. Ingen besvarade eller bemötte den specifika kritiken. En medlem svarade på mailet men kommenterade inte den specifika kritiken.

Noe sa i telefonsamtalet vädjande ta det lugnt med ifrågasättanden och kritik och låt mig få fundera på detta. Det är oerhört tråkigt med ordförandens sjukdom, men situationen kräver krafttag. Rättare sagt så krävdes krafttag för en massa år sedan, men OCS har som förening totalt undvikit att nämna elefanten i rummet. Eller för att tala klarspråk; man har inte konfronterat mängden av förfalskad keramik som grasserar i föreningen, i och utanför mässor och antikaffärer i Sverige. Vilket i sin tur har lett till att ett antal aktörer på svenska marknaden tror att allt går. Tuta och kör! Pengar i madrassen. Här ska säljas ny keramik under förespegling att den är att antik. Det är bara säljaren som vet att den är ny...  

Icke så! Jag har vetat och vet och många med mig. Men ingen säger något. Nåja, nästan ingen. Enligt principerna Laissez faire. Sköt ditt och skit i andra. Det är bara det att otroligt många köpare av framför allt kinesisk keramik har köpt nytillverkad dynga i form av kopior och förfalskningar, från uppburna tillika högt aktade aktörer på den svenska -och förvisso internationella- marknaden. Dynga som är värld hundralappar idag -och i övermorgon. Dock dynga såld av någon person som är medlem i uppburen förening. Föreningar som renderar automatisk respekt. Föreningar som gemene man tror är alltigenom genomkontrollerade och hederliga sammanslutningar.

SKAF och OCS, -huvudet i sanden eller räfst och rättarting?

Den som lever får se. Ni vet vad jag hoppas på.

Christer Löfgren, Hedersdoktor i Geologi, fotograf med mera.Foto: Balkong Förlag

Antikmonologen kontaktade även Per Windahls gamla affärspartner Christer Löfgren, som hade antikaffär med PW i Gamla Stan för många år sedan.
Vad har du att säga om att Per Windahl fällts i domstol för fusk med kinesisk keramik?
Äntligen, säger Christer, han borde sitta bakom lås och bom. Han har lurat mig på massor av pengar.

 Antikmonologen kontaktade Antikmässan i Älvsjös ledningsgrupp och frågade om en utställare som fällts för försök till bedrägeri får ställa ut på mässan, utanför SKAF:s område. Projektchefen Göran Ekberg befinner sig på semester, så Chicie Lindgren svarar i stället: " PST Windahl är inte anmälda som utställare till Antikmässan 2017. Om vi får en förfrågan från dem där de önskar ställa ut så kommer vi att ta ställning till detta då".  Ord och inga visor.

Regina Krahl, Ordförande för OCS i England 2012-2015. Foto:
Angående förfalskningar och medlemmar i OCS som handlar med dylika skriver Regina Krahl -en av världens högst ansedda konsulter för Orientalisk keramik- i mail till undertecknad den 16 november 2016 bland annat: ..."Since the problem (Uppburna människor som säljer förfalskningar) is not an isolated one, but is very widespread, it is in my opinion best to ignore those people. If the pieces are truly fakes, they will not be able to operate for very long, because collectors will sooner or later be told. Of course many collectors do not want to know either, because they want to believe they have made a great find at a cheap price; those are the one one cannot help. The ones who want to know should obviously try to get opinions from highly regarded experts. The only answer in my mind is to have high standards oneself.

Reginas ord väger tungt. Jag ber er att läsa det hon skrev en extra gång.

Annus antiqum horribilis

Avslutningsvis vill Antikmonologen uttrycka sin djupaste respekt till Elisabet Fellbom, Intendenten som rakryggat slog larm om den flagranta förfalskningen på Stockholms Auktionsverk (SAV). Det hedrar verkligen SAV! Att så skedde är den enda vägen framåt i Antik- och Konstbranschen. 2016 är nämligen ett Annus horribilis för sagda bransch. En oerhört stor stöldhärva med -fram tills i februari 2016 högt renommerade- Ekebysamlare får i höst sin tragiska final i Huddinge ting. Väldigt många personer ska ha vittnat i härvan med de förment långfingrade herrarna. Antikmonologen har intervjuat ett antal drabbade och det mesta pekar mot att de båda Ekebykännarna har drabbats av Ekebystorhetsvansinne. Tyvärr. Det inkluderar dock även andra föremålsområden. Utöver detta så är andra polisutredningar under gång mot agerande på mycket hög nivå i branschen.

Inför Älvsjö 2017.
Fem dagar efter att dom fallit i Stockholms Tingsrätt så visar SKAF:s hemsida att PST Windahl fortfarande är uppburen medlem i SKAF.
Senare måndag den 21 november visar SKAF:s hemsida följande:

Per Sven Truls Windahl är inte längre medlem i SKAF. Sistnämnda förening nämner intet under rubriken "AKTUELLT" om det faktum att en av deras medlemmar blivit utesluten på grund av kriminella keramiska förehavanden. Nyhet nummer ett är i stället nyvalda Ordföranden och nyhet två berör Helsingborgs Antikmässa 2016. -Som för övrigt illustreras med en ung kvinna hållandes en modern (samtida) kopia av en Ming-vas. I rest my case...


fredag 11 november 2016

Fördubblad klockmarknad(?) och imbecill Bukowskisannons

Till helgen skall dryga 300 armbands- och fickur säljas i Stockholm. Lite ovanligare ur som samlare spetsar på, snarare än vardagsbruksur. Vintageklockmarknaden av nördkvalité har fram tills för något år sedan dominerats totalt av Kaplans Auktioner men i och med Bukowskis "övertagande" av herrar Frank/Wallhagen så har svenska klocksegmentet spridits. Förvisso finns andra uppstickare men det motsvarar ändå bara gärdsgårdsserier.

Bukowskis säljer på söndag 157 utrop i temporära lokalen Spegelsalen på Berns. Visning äger rum på Galleri Sebastian Schildt på Strandvägen fram till auktionen på söndag.

Georgios Batselas och hans kollegor på Kaplans -två till tre kast med (liten) PloProf från Bukowskis- säljer 167 utrop på lördag. Antikmonologens patekometer visar 15 på Kaplans och 12 på Bukowskis. Okej, 14 om man räknar in en nyckelring och ett bordsur. Omegametern säger 34 på Kaplans och 26 på Buk. Något förvånande eftersom det är ett känt faktum att Tony Frank har Omega som lite av ett skötebarn. Låt vara att kvalité och prisnivå varierar. Nota Bene, detta är Frank/Wallhagens första auktion för Buk, så kugghjulen ska ju få tid att falla på plats, så att säga. Oroande stora antal Patek ute till försäljning?! Tecken i skyn på marknadsoro?

Att Bukowskis hemsida stavar Aude-r-mars Piguet är mest sannolikt ett tecken på att Frank/Wallhagen har blivit del av en större organisation och inte längre korrläser allt.

Jag tror heller inte att valet av fotomodell-pose är Frank/Wallhagens, men det är ju petitesser. Det gäller en bild av en sovande (utslagen?) herre liggandes på ett bord(?), eller möjligen golv, bärandes Bukowskis mest habegärsframkallande klocka 2016.

Utslagen efter tuff budgivning månne? Bukkan marknadsför Rolex Daytona.
Personligen så associerar jag en Rolex Daytona med snabba bilar och en kisande Paul Newman snarare än med en snarkande karl. Men nya grepp är ju alltid spännande!

Klockkungar Frank/Wallhagen har krängt ett par Daytonor de senaste åren, se exempelvis Kaplans kronologiska och It is one nasty watch- Horologiskt maskulint Kaplansfokus, så det ska nog gå vägen den här gången också.

Dock torde det vara mer än vanligt nervöst i auktionsbranschen för närvarande. VIP-visningarna verkade inte välbesökta, vilket i och för sig inte var så underligt eftersom kung Bore släppte ner minst 30 cm snö på huvudstaden under ett par timmars tid. Lägg till det att Stockholm inte haft en fungerande snöröjning sedan ABBA vann med Waterloo så stannar en och annan klocknörd hemma i stället för att riskera lårbenshalsar, brutna handleder och annat viktigt. Man kan ju alltid kolla visningen på nätet (i stället) och för övrigt är just hela handleder synnerligen viktiga i sammanhang som dessa.

Vidrörande nätet så är en stor skillnad mellan Kaplans och Bukowskis att man på Kaplans kan bjuda på sina favoritobjekt och hela tiden se den aktuella budnivån live. Detta går inte på Bukowskis Important Timepieces, som man valt att kalla auktionen. Jag förstår inte varför. På Bukowskis Market ser man budnivån på alla objekt, men inte på kvalitetsauktionerna. Varför? Jag tror detta inverkar negativt på Bukowskis av tre uppenbara skäl, nämligen (avsaknaden av) transparens, transparens och transparens. Ytterligare en skillnad är det faktum att Kaplans producerar en snygg och smart utformad tryckt papperskatalog, där man ofta kan få sig lite djuplodande, nästan kåserande info om föremålen. Bukowskis trycker ingen papperskatalog.

Jag är alltid positiv till att värna miljön; med andra ord att spara på papper, men gissar att målgruppen för dessa ofta dyra dinkor varken bryr sig om träd eller pappersåtgång. De vill ha klockor till samlingen och en snygg katalog till -och- efter auktionen -att ha som referens i sitt klockbibliotek. Kom ihåg att vi snackar om nördar. I positiv och kunskapstörstande bemärkelse. Jag gissar att just klockmännen, för det rör sig om ett manligt geschäft, är den mest katalogkrävande gruppen av alla auktionskunder!

Så oerhört mycket mer oroande för auktionsbranschen är den store tomten i väst med den lustiga frisyren, som blev President elect. Hans inverkan på finansmarknader och auktionsmarknader är inte av den trygga, solida sorten. Tvärtom. Impulsköpen av dekorativa herrsmycken tenderar att gå hand i hand med glada och trygga herrar och likaledes trygga plastkort och bonusar i gott förvar. Snöstormen är över innan dessa rader är klara att läsas, men mannen med den stora truten ska regera i fyra år.

Ibland känns det lite uppgivet, måste jag tillstå. Men infantilism, hat och hot ska aldrig vinna. Inte i min värld i alla fall. Nåväl, nog om detta.

På Bukowskis säljer man bland mycket annat en vacker Universal "Tachymètre", "Nina Rindt". Universal är ett märke på uppåtgående. Nummer 114, utrop 110.000 kronor. Uppåtgående från utropspriset blev också slutpriset på Nina Rindten, nämligen 185.000 kronor.

Nina Rindt, racerföraren Jochen Rindts flickvän. Jochen Rindt var vän till Sir Jackie Stewart, som också var Rolexambassadör. Foto: Hodinkee.
Storebror till Nina Rindten kan nr 147, Rolex Cosmograph Daytonan kallas, åtminstone för den oinvigde. Näst intill samma design, med inverterad färgsättning. Utrop 900.000 kronor. Om det är samma ur som Mikael Wallhagen expertiserade i Antikrundan förtäljer ej historien. Daytonan klubbades för 1.050.000 kronor.

Nr 147, Rolex Cosmograph Daytona. Känd från TV(?).

En lycklig klocknörd hittade en Universal Nina Rindt till ett otroligt lågt pris i Kobe i Japan, våren 2016, "with a little help from my friends"... Några andra hittade en annan Universal hos lilla Dalarnas Auktionsbyrå i oktober 2016. Den hade utropsriset 100 kronor. Klubban föll först på 91.000 kr. Frågan är vad den hade sålts för på en klockkvalité i Stockholm..? Ska säljaren i Dalarna skratta eller gråta åt utgångspris respektive slutpris?

Universal Compax i Dalarna. Utrop 100 kronor. Slutpris 91.000 kronor.
Kaplans claim-to-fame i denna Kvalité är nog främst en Formel 1-trilogi bestående av bland annat Sveriges störste racerförare Ronnie Petersons, vår egen Paul Newman(!) egen guld-Rolex Day-Date från våren/sommaren 1978. Här snackar vi svensk motorhistoria i högsta möjliga divisionen, sportmemorabilia av sublim klass. Kaplans skriver: "The watch is still in great condition since Ronnie tragically died just a few months later". Tangentnedslagen känns genast tyngre eftersom undertecknad hade en hel hög med planscher på väggarna i pojkrummet föreställande en svart Lotus med vinge och texten John Player Special på. Jag kommer ihåg de direktsända bilderna av den hemska olyckan på Monza när tiden tycktes stå stilla och frågetecknen kring vad som hade hänt blev gigantiska, långt innan någon visste vad en filmande drönare var för något. Ronnies Day-Date klubbades för 360.000 kronor. Se där vad en god proveniens kan innebära för slutpriset!

Kaplans strategi att inleda med värstingutropet är inte kutym i branschen. Av flera skäl torde motsatt upplägg vara mer logiskt. Jättebud inledningsvis påverkar osökt efterkommande nummer och de flesta torde också vilja vara med när stor-buden haglar. Vad blir snackisen? Vem bjöd? Åhh vad mycket pengar, etcetera, etcetera...

Georgios Batselas med Heuer Carreran, Rolex Day-Daten och Rolex Datejusten. Samtliga från Ronnie Petersons familj.

Övriga klockor i Formel 1-trilogin är Ronnie Petersons pappas Heuer Carrera, nr 2, som Ronnie och hans bror införskaffade åt deras pappa på hans 60-årsdag, samt en Rolex Datejust som Ronnie köpt åt mamman Maj-Britt. Heuer Carreran klubbades för 265.000 och datejusten för 31.000 kronor.
Nummer 1, Ronnie Petersons egen Rolex Day-Date, graverad "Mr Ronnie Peterson". Utrop 100.000 kronor. I skrivande stund noterad till 340.000 kronor.
Historiens vingslag som borde flaxa in på ett idrottsmuseum?

Ronnie Peterson två veckor före dödskraschen 1978. Foto: Wikipedia.

Bukowskis goes Trump?!
A propos hemsidor, internet och annonsering så vrångstrupade jag morgonteet över Bukowskis sällsynt osmakliga annons på Facebook. Jag trodde inte mina ögon när jag såg annonsen för någon vecka sedan och tro mig -det var jag inte ensam om! Ett sant lågvattenmärke, Bukowskis. Ni borde skämmas över den annonsen! "Istället för att åka runt till många olika antikhandlare...kom till Bukowskis!"

Vi antikhandlare är mycket viktiga kunder hos er. Både som säljare och köpare. Påstå inget annat. Att då uppmana till att åka till Bukowskis "Istället för att åka runt till många olika antikhandlare" är skandalöst osmakligt formulerat.

Detta är inget mindre än en krigsförklaring mot oss antikhandlare. Är det nye VD:s egna ord? Vem det än är; finn den ansvarige och ge denne sparken.


Att Bukowskis söker en PR-ansvarig med ett "...oslagbart sinne för formuleringar..." betvivlar jag inte för EN endaste sekund. Ovanstående FB-annons är daterad 12 oktober. Jag hoppas innerligen att förra veckans FB-annons inte är formulerad av nyanställd PR-ansvarig med bristande känsla för feeling...