Plast-Tuttar i Malmö

Howard Carter står för historiens troligen mest kända arkeologiska fynd, år 1922. Sedan den 15 september finns möjlighet att besöka det Carter fann (nåja); Tutankhamun-utställningen i Malmö, på nya mässan i Hyllie. Utställningen pågår tom 17 februari 2013.

"Ytterst välgjorda repliker", Made in Egypt

Utställningens hemsida är -naturligtvis- utformad för att locka så många besökare som möjligt till Tutankhamuns temporära värld i Hyllie, långt från Konungarnas dal. Vi får där veta att utställningen har lockat 3,2 miljoner besökare på flera platser, främst i Europa.

Plast(?)-Tutte, made in Egypt, bättre än originalet?!

När man får ögonen på rubriken "Graven och skatterna- mer än 1000 ytterst välgjorda repliker, så gnuggar åtminstone jag ögonen ordentligt. Repliker, -kopior alltså?! Jajemen: ""Utställningen ”Tutankhamun – Graven och skatterna” består av mer än 1000 mycket välgjorda repliker av föremål som fanns i graven, alla omsorgsfullt tillverkade av Egyptens skickligaste hantverkare"".

Jag måste tillstå att det för mig personligen skulle kännas väldigt underligt att titta på en utställning där 100% av föremålen utgörs av kopior. Men detta blir garanterat allt vanligare framgent. Att flytta hela eller delar av samlingar medelst fyrhjulig transport, båt, tåg och/eller flyg blir allt dyrare, om inte annat ur försäkringssynpunkt. Allt fler muséer och kulturinstitutioner världen över drar ner kraftigt, vad gäller utlåning av konst och artefakter. Undantag finns, exempelvis Tate Britain, som lånat ut rekordmånga konstverk; 1621 verk till 279 olika institutioner världen över. På detta vis blev Tate en av världens mest vittspridda och kända konstinstitutioner under 2011/2012.

Problem som kan uppstå när konstverk reser är transportskador/ försvinnanden och skador på plats, likaledes stöld/artnapping och konflikter om äganderätt/ godtrosförvärv. Under 1900-talet har dessutom problemet med anspråkshävdande vuxit; Praktexempel inom detta område utgörs av en Egon Schiele-målning som påstås ägas av personer som köpt den i god tro, men också ägandehävdas av en avlägsen släkting till den första ägaren, som dog i nazisternas koncentrationsläger. Liknande fall finns också för konst av Gustav Klimt. Konflikter som dessa skrämmer institutioner att låta bli att låna (ut) konst. Bra jurister inom äganderätt är en självklarhet för alla kulturinstitutioner med självaktning.

Konst och konsthantverk av högsta klass har idag uppnått värden som ofta är astronomiska, 100-tals miljoner kronor eller mer, per föremål. Om konst ändå lånas ut, så måste föremålen försäkras. Personal från ägarinstitutionen avtalas också ofta in att eskortera/närvara (vid) föremålen under hela utställningstiden. Många föremål anses oersättliga och får därför ofta rörelseförbud.

Mint condition

Hyllie-Tutte lär bli en uppskattad utställning, även om varenda föremål är en modern kopia. Barn bryr sig exempelvis inte om att det är kopior, för i deras föreställningsvärld finns inte konceptet original-replik, utan det är något vi utvecklat som vuxna. En uppenbar fördel med Hyllie-utställningen är också att hela gravinteriören kan byggas upp och tas med i utställningen, vilket inte hade varit genomförbart i originalutförande, av naturliga skäl.

För mig personligen består den emotsedda kicken av att betrakta utställningsföremål av att de är just original. Att de verkligen ÄR 3000 år gamla skulpturer ifrån Egypten, 600 år gamla oljemålningar från renässansens Italien eller 700 år gammalt blåvitt porslin från Kina. Inte turistversioner, eller ännu värre kopior tillverkade enkom för att dupera/lura köparen. Dessa fulkopior utgör problem inom alla konst- och konsthantverksområden. Ni kan beställa så kallad originalkonst i exempelvis Thailand, i princip exakta avbildningar i rätt teknik, media etc (-ett skandinaviskt auktionshus säljer dem ofta och låtsas att det regnar). Ni kan köpa så kallad originalskulptur i Egypten, som duperar i princip alla. Ni kan köpa porslin för 300 kr på den så kallade Antikmarknaden i Peking och sedan få ett par miljoner kronor för den på kvalitetsauktion i Sverige. Det har hänt. Det kommer att hända igen. Ni kan köpa exakta möbelkopior av kända original över nätet, till en bråkdel av antikmarknadspriset. Jag personligen tycker att det är omoraliskt och fel. Copyright är riktigt och viktigt, -för mig.

Original-plast

Så Hyllie, ni slipper denna gnälliga Stockholmare som besökare. Jag lägger de 195 kronor ni tar i inträde en lördag, på den utmärkta boken om original-plast av Thomas Lindblad i stället. -Att ge bort, för jag har den redan. Frågan är vad Mr Carter hade tyckt om plast-Tuttarna i Hyllie. Hans namn sprids, så han hade nog tryckt på "gilla"... Å andra sidan torde han mer än någon annan uppå denna jorderund, ha höjt originalen till skyarna.

Fotnot:
Bruksföremål av plast, av Thomas Lindblad, out of print, finns att köpa på 2nd hand-marknaden. Hyllies hemsida förtäljer inte huruvida replikerna verkligen är gjorda av plast, eller andra material.

Källor:
http://www.tutankhamun.nu
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=58004#.UGyvnVGnGSr
http://www.theartnewspaper.com/articles/Schiele-case-could-damage-NY-business-say-dealers/26405
http://news.discovery.com/history/nazi-stolen-artwork-returned-owner-canada-110421.html
http://www.designersrevolt.com/en/our_mission__our_products.php
www.lauritz.com