Grannt på Grand Antiques

Besökte Grand Antiques på lördagen, med en vän. Det är alltid roligt att gå på mässa och se vad som händer och inte händer. Mässan hålls, numera i Nordiska Muséets magnifika bottenvåning, vartannat år sedan gissningsvis 15 år tillbaka. Om jag inte missminner mig så namngavs mässan tack vare första platsen den hölls på, Grand Hotel i Stockholm, men har också flackat runt i andra lokaler. Nordiskas inramning känns helrätt.

Del av fin Agueli-utställning anordnad av Moser och Fahlnaes

Tjugo utställare har en gemensam nämnare, medlemskapet i SKAF, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening; Exklusiv konst, exempelvis en Paul Gaugin hos Claes Moser, tungt silver hos Ribbhagen och stolutställning hos modernist-giganten Paul Jackson.

Paul Jackson sitter vackert

Några av de tyngsta vanligen uppdykande elefanterna bland utställarna saknades, okänt varför. Det är som bekant tuffa tider i svängen. På fredagen ekade det enligt utsago tomt i lokalerna. Röda (sålt-)prickar dök upp på lördagen, men det rådde en försiktig, trevande stämning. Söndagen var bra, enligt en källa. Hoppas alla sålde friskt!

Återupptäckt sminkbord av yppersta klass

Personligen tyckte jag att en poudreuse suddigt signerad av vår store Ebeniste du Roi (Kunglig hofschatullmakare), Georg Haupt, var mässans mest intressanta föremål; Oerhört malplacerad i Fredrik Zimmerdahls monter, eftersom han är hårt inriktad på 1900-talets föremål.

Suddig högt värderad signatur

Men, som Fredrik uttryckte det, vem kan låta bli att fynda en Haupt?! Grattis till honom och framför allt också stort beröm för en i branschen mycket ovanlig, för att inte säga icke-existerande, öppenhet angående renoveringen av möbeln. Zimmerdahl har låtit trycka upp två broschyrer; Poudreuse av Georg Haupt (1741-1784) och Poudreuse av Georg Haupt -Dokumentation av renovering.

Asking price för sminkbordet är 1,4 miljoner. Flera institutioner torde vara intresserade. Om inte annat, lär de större auktionshusen komma flörtandes, om det fortfarande är osålt veckan efter mässan. Fredrik hade också en ljuvlig, ungefär 600-årig silverkalk till salu, med en mycket snarlik släkting daterad till runt 1400, några stenkast bort på Historiska Muséet. Roligt när man finner helt oväntade föremål hos handlare man tror man "kan"!

För övrigt undrar jag stillsamt varför SKAF envisas med att ha felaktiga fakta i sin "Konst och Antikskola" på sin hemsida?  Jag har mailat kanske tre ggr de senaste fem åren, men aldrig ens fått svar på min vänligt formulerade påpekan att kineserna faktiskt inte "...redan på 600-talet var framstående inom porslinstillverkning...", att det heller inte stämmer att "...de ostindiska kompaniernas omfattande import till Europa (som) inleddes på 1500-talet...". Googla på Skaf, högst rankat kommer Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund, vilket iofs är förståeligt pga fler kaniner än antikhandlare i landet, för att därefter gå in på rätt hemsida. Gör man anspråk på att hålla skola så ska fakta vara riktiga. Så är det. Basta. Full stop. Ordnung muss sein. Skjut för övrigt inte budbäraren.

Renovering-öppna kort-transparens

Auktionshusen tar allt större marknadsandelar tack vare skickligt och långsiktigt marknadstänkande och utrymmet för antik- och konsthandel i klassisk form, blir allt mindre. Dessutom tar webbhandeln över mer och mer. Transparens som Zimmerdahls ovan är nödvändig för branschens överlevnad.

Avslutningsvis ger jag högsta betyg till mässans grafiska intryck i form av katalog och planscher på stan, som SKAF i samarbete med Beckmans Designhögskola tagit fram. Ett rött sidenskynke med en vit bomullsvanteförsedd hand- genialiskt förväntansuppbyggande, inte minst i själva katalogen.